iwroteyou

Det ingår tydligen i min situation att man blir mer lättretlig och går igång på saker som man vanligen inte bryr sig om. Att detta påverkat mig tror jag få gått miste om.
Men egentligen är det på gott och ont. Nuförtiden har jag inga som helst problem att häva ur mig saker till människor som beter sig illa.
Jag är helt öppen med vilka människor jag tycker om och inte.
Och jag lägger faktiskt ner energi på att vara arg. Jag kan blir så jävla arg.
Innan har jag alltid varit sympatisk i alla situationer, tänkt från alla håll och kanter, sett andras problem före mina egna.
Jag har alltid haft lätt att dra slutsater och se samband i olika sammanhang.
Det kan jag fortfarande. Det gör jag fortfarande.
Men jag tillåter mig själv att bli förbannad och arg. Det är skönt att känna sig arg ibland. Det är det.
Kanske kan detta även vara ett friskhetstecken?
Friskhetstecken på så sätt att jag är engagerad i omvärlden, att jag inte tillåter mig själv att sluta mig till en instängd bubbla.

Oavsett hur taskiga omständigheter jag har omkring mig har jag alltid lyckats hålla mitt självförtroende på topp.
Även nu. Och det är ju någonting man verkligen kan glädjas åt. Jag är fortfarande bäst!



Nu ska jag kurera mig och kolla på sex and the city. Yes!




/Louise