Hemma, igen..
Var på Liseberg igår med Emma, Janina och Nina. Så sjukt mysigt att vara där parvis.
Emma blir som 5 år igen och vill springa till alla karuseller och sevärdigheter. Väldigt gulligt ;)
Skulle se dead by april på kvällen.. Men det var roligare att åka balder, kanonen och lisebergsbanan istället.
Vi åkte även sagoslottet, jag blev så himla glad av att jag fortfarande FÅR åka den.
Har inte åkt den på typ tio år, vilken dejavú.
Nu är det typ ingen tid kvar tills vi flyttar från Linköping. GÖTT!
Så ska vi bara se till att Janina också drar så vi kan träffa henne igen ;)
För tillbaka till Linköping åker jag nog aldrig.
Vi har för övrigt börjat rensa nu. Fyra sopsäckar med kläder, out! Det är helt tomt i våra garderober nu. I väntan på påfyllning..
Jag kan inte skriva samtidigt som jag kollar på "mannen som talar med hundar".
Jag blir för engagerad.
Nu går jag.
Long time no see.
Jag träffar en massa proffessionella människor som förklarar i en kvart vilken utbildning de har och hur duktiga de är. Visst är dom duktiga, det är dom. Men att ha tio år av utbildning och erfarenhet räcker inte alltid fram.
Inte fram till mig. Jag är extremt känslig för vem jag pratar med och om vad.
Jag trivdes bäst den enkla vägen, i partille. Varje Tisdag. Nästan.
Det var ju någonting jag kunde se fram emot, någonting jag kände hjälpte på minuten. När jag gick därifrån så var jag tömd på bekymmer och kunde se allt som var bra igen.
Jag pratade med någon som greppade mig, förstod mig. Hur ofta händer det att man träffar någon sådan? Sällan.
Och jag behövde aldrig ha ångest över att det skulle kosta mig en förmögenhet heller. Helt outstanding.
Alla borde ha en sådan.
( Sen är det en idé att gå och prata med någon som inte får dig att tappa tråden, endast på grund av hur snygg hon är. Herregud! )
Nej, nu ska jag fixa lite här, sen bär det av mot Tuve för att hämta upp Carmen!
Ha det fint!
