Kom ut, men viska gärna.



Jag har funderat mycket på Sveriges syn på Homosexualitet.
(Jag ska försöka att inte generalisera allt för mycket nu.)


Svenskar har en förmåga att vara duktiga på att jämföra sig själva med andra. Vi jämför förmågor, utseende, rikedom och till och med varandras barn. Är det inte sjukt? Jo, det tycker jag. Jag kan inga siffror, men visst har man hört ett skrämmande procentantal om hur många i Sverige som får någon form av anti-depp medicinering.
Skulle vi helt sluta upp med att jämföra oss med andra så skulle vi helt klart sänka det antalet.
Men, kanske hade vi inte haft någonting att sporra oss med då? Kanske är det så att det måste finnas någon som är bäst, så man har någonting att se som mål?
Jag svamlar, det var inte ens detta jag skulle skriva om.

Angående synen på homofobin i Sverige.
Svenskar är ju som sagt duktiga på att jämföra sig med andra.. Även i denna fråga.
Jag får ofta höra: "Det är tur att du bor här, där homosexualitet är så accepterat. Tänk om du bott i Afganistan?"
Men är det verkligen så accepterat här? Jag vågar inte hålla min flickvän i handen efter klockan nio på kvällen, är det att vara accepterad och trygg, eller? Knappast.
Får alla höra förnedrande ord på stan, och är alla rädda för att gå förbi stora killgäng på kvällen?
Eller är det bara vi.
Ibland låtsas vi att vi är megakända, för det är enda anledningen vi kan komma på för att människor ska vilja titta på oss så mycket som de gör.
Häromdagen stannade en bil bredvid oss när jag gav Emma en puss.
Han drog ner rutan, pekade med fingret som att "det där får ni inte hålla på med" och hånlog.
Jävligt liten grej för honom, som han antagligen släppte så fort han åkt därifrån.
Det satt kvar lite längre i oss.
Och man ångrar sig hela tiden, att man inte gjorde mer än att bara stod där och tog emot det.


Jag blir ledsen när jag tänker på hur mycket jag anpassar mig efter samhället, bara för att undvika att bli nedslagen eller få blåmärken i form av ord.






Ibland vill man vara mer än bara människa.
En dag vill jag rädda världen.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0